Refuserad krönika och flow...
vem vill vara kvinna i politiken?
Först var det Wallström. Sedan Jämtin. Nu har även Ulrika Messing tackat nej till att bli socialdemokraternas nya partiordförande, ett jobb som säkert många skulle gå genom eld och vatten för att få. Inte minst borde det vara ett drömerbjudande om man betänker hur ofta en kvinna får chansen att inta en sådan traditionellt manlig position. Men tydligen inte för dessa kvinnor, trots att det så uppenbart är en kvinnlig ordförande man vill ha. Ja, rent av kräver. Fast jag kan faktiskt förstå dem med det senaste politiska året i färskt minne. 2006 var inte något bra år för en kvinnlig politiker.
Det mest skandalomsusade partiet under det föregående året var väl utan tvekan Fi med Gudrun Schyman i spetsen. Maktkamp, trakasserier och sexuell tillhörighet verkade vara det som dominerade dagordningen. Åtminstone om man bara läste löpsedlarna. Fi framstod som ett parti med oeniga kvinnor som mobbade varandra och vars viktigaste spörsmål handlade om att pojkar skulle kunna döpas till Susanna och flickor till Bertil. Punkt. Avhoppen duggade tätt och valet blev väl något av ett fiasko. Inte kan man rösta på ett parti som tycker att man ska sluta kalla föräldrar för mammor och pappor! Samtidigt uppdagades att årets andra uppstickarparti, Junilistan, var mot fri abort och stamcellsforskning, vilket resulterade i några notiser. Vilket är värst? Flickor som heter Bertil eller förbud mot fri abort? Det senare verkar ju vara det självklara svaret om man ser till antalet löpsedlar.
Sedan fick vi en ny regering, och det dröjde inte många timmar innan det avslöjades att tre av ministrarna var skattesmitare. Maria Borelius, ett politiskt blåbär, hade inte betalat tv-licens och haft svart barnpassning. Bortförklaringarna var patetiska och den politiska karriären blev kort. Sedan var det licenskolkaren och kulturministern Stegö Chilós tur att avgå. Den tredje smitaren, migrationsministern Billström, sitter dock kvar trots licensfusk och skattefinansierade taxiresor för över 6000 kr i månaden. Hans agerande försvarades dessutom av statsminister Reinfeldt.
Kalla mig paranoid här, men är det inte så att kvinnliga politiker haft ett tuffare år än sina manliga gelikar? Kanske är det t. o. m. så att kvinnor med makt utsätts för mer granskning än män? Att de helt enkelt förutsätts ha en högre moral. Var det därför folkpartiets Karin Pilsäter tvingades att ta en time out efter att ha kört bil med 0,34 promille i blodet medan Lars Leijonborg sitter kvar som ledare för samma parti trots skandaler med dataintrång och spionage? Något som han dessutom troligtvis haft vetskap om.
Vem ska då leda socialdemokratiska partiet i framtiden. Mona Sahlin, för all framtid associerad med en Toblerone, är knappast en trolig kandidat. Nä, det måste nog bli någon mer foglig, som snällt ställer in sig i de manliga leden och ger vika för kraven till förmån för makten. Någon som Maud Olofsson.
bra krönika! och grattis till publiceringarna! hur funkar det egentligen....är det samma tidksrift du publicerar i eller olika? hur mycket "tar de in" kan man typ ösa in texter hela tiden eller skicka in en gång i månaden? nyfiken....
Kvinnor döms hårdare. Måste vara duktigare, göra mindre fel. Men i detta fall tror jag även att Mannen fick stanna kvar för att regeringen hade fått vana att hantera sådant? Det GICK bara inte att ytterligare en skulle straffa ut sig! Och att folket blev less på klappjakten med.
Sofie: För tillfället är det en och samma tidning som jag skickar in materiaelt till. Har i nuläget ett halvt löfte om att få in krönikor i en bostadstidning också. Mindre publicitet men´bättre betalt. Vill dock hålla på i ett år i samma tidning först för att etablera mitt namn eftersom TIDNINGEN har flest läsare i Sverige för tillfället.
Skickar in 2-3 förslag i månaden. Ju mer aktuell text desto lättare att få in den. Min senaste var dock inte dagsaktuell så där var det väl innehållet som föll fru chefred. i smaken. Jag kör på "ösa på" stuket eftersom allt jag skriver arkiveras för att ev. kunna tryckas i farmtiden.
Anledningen till tidigare gnäll/ångest var mest för att jag under ett halvår fick allt jag skickade in publicerat. Men sen kom den berömda svackan och då känns det lite tungt både ur ett ego- samt inkomstperspektiv.
Manon, tror som du. Man blir less på klappjakten. Senaste i drevet är väl Lars Danielsson, men även Reinfeldt och Borg...