Hur får man tid över...
...för sin relation med småbarn under 4 år, heltidsarbete och behov av att själv vara ifred ibland?/En grältrött slarvmajas bekännelser.
Härom kvällen blev jag och maken rejält osams om någon lite skitgrej som voi sedan surade över i flera timmar. Våra gräl ser nästan alltid likadana ut: han blir upprörd över något som jag gjort/inte gjort varpå jag replikerar med att be om ursäkt och samtidigt påpeka att han också brister på den här punkten mellan varven (vilket han också mycket riktigt gör.) Maken blir skitsur ock kontrar med att jag skyller ifrån mig varpå jag nästan briserar eftersom jag tycker att hag bett om ursäkt MEN OCKSÅ att det här är sådant som händer då och då. Varför göra en stor sak av det? Det är ju inte precis så att jag påpekar/blir förbannad på honom varje gåpng han gör något som inte är enligt överenskommelse. Tjafs, tjafs, tjafs....och efter mycket om och men ber vi båda om ursäkt, pussas och kramas och är sams...till nästa gång han blir sur på mig och allt rullas upp igen.
Visst jag är en slarvmaja. Och visst, ibland har jag en tendens att agera som om inget riktigt fastnar på mig. Men det gör det.
När vi avslutat bråket och dískuterar våra tillkortakommanden återkommer vi ofta till att jag tycker att han är för pedant och att han brusar upp för lätt över saker som egentligen är småpotatis (som att jag inte ställt den rena disken på rätt sida av diskhon. Dessutom gör han ju också detta misstag mellan varven och då blir inte jag asagasaförbannad på honom för det. Han å sin sida menar då att jag ska tillrättavisa honom mer. Men det har jag ingen lust med överhuvudtaget...
Blir verkligen ett förhållande bättre av att man ideligen påpekar den andres misstag? Gör jag fel som inte ger maken en reprimand då han slarvat med något, och istället fixar till det själv? Fan vet...
Som tur är bråkar vi mest om små skitgrejer, men det är jävligt jobbigt att sådant ska få ta sådana proportioner. Jag menar, det finns värre saker att starta ett gräl om än vem som inte ställt tillbaka aromatburken på dess rätta plats.
Själv tror jag att grälen bottnar i en sorts frustration. Sexlivet har reducerats till helgerna (om vi har tur) eftersom man är så dödens trött i veckan. Tröttheten gör att man efter att barnen lagts inte orkar mycket mer än att glo på TV (dålig vana, jag vet...) eller sitta framför datorn någon timma innan man stupar i säng (kl. 21:00) Vi försöker att kramas och pussas mer än en gång varje dag (på mitt initiativ för det mesta bör tilläggas, eftersom det aldrig fallit mannen in att det är viktigt. Tja om man bortser från sexlivet då vill säga...). Nu har jag infört en gemensam, tv-fri kväll i veckan samt MINST en egen dag tillsammans (utan barn) varannan månad (helst varje om barnvakt finns.)
Några bra tips på hur man får förhållandet att fungera riktigt bra som småbarnsförälder mottages tacksamt!
ha, ha är vi gift med samma man? det värsta är ju att det RÄCKER ju inte att be om ursäkta för alla fruktansvärda fel man gör (som typ glömde sätta på en ny hushållsrulle när den gamla var slut) utan man ska ju uppvisa riktig ånger (svårt att fejka) pch helst uppvisa en HANDLINGSPLAN för att det fruktansvärda inte ska inträffa igen....
jah har gett upp det dät så nu säger bara att jag struntar i dina gamla hushållrullar, sätt dit dem själv då om du mår så dåligt över dit. Jag har nog med att plocka din skit som ligger utspridd överallt....
upplyftande va....fast jag tror de blir bättre med åren, man inser mer o mer att det går inte att ändra den andra. Vi har faktist varit i famlijeterapi för just sådana här grejer och det är ganska bra, för då kan man resonera när man inte är skitförbannad för varandra...
jag har inge tips men jag tror att det här är den krassa verklighet många lever i, sexlivet är inte lika frekvent, man bråkar mer för det är så mycket hela tiden och man har ingen egentid....bara att accepter...blir bättre....våra ungar är ju lite äldre och jag har märkt att det blir bättre år för år...de blir mer självgående....imorse fick vi både sova ut och ha sex medans de lekte så snällt på sina rum.....
Va fan det verkar ju inte bättre... Hade ett nytt skönt gräl igår om hur man ska lägga kastrullocket när man tar mat (med nedsidan neråt eller med handtagssidan neråt) SUCK!!
Dessutom är jag j-ligt kass på att spela ångerfull eftersom det är så löjligt. Komigen om jag varit otrogen eller misshandlat barnen eller något riktigt illa Då skulle jag inte ha ett dugg problem att vara ångerfull, men inte för att jag lagt ett kastrulllock med FEL sida neråt!
Du har rätt, vi MÅSTE ses snart. Det är skamligt!
Ska försöka klämma in lite tid under jullovet för en ev. resa till Östergötland. Tror du att du kommer ha någon tid?
Känns igen det där. har inga råd utan säger som Sofie att det handlar om att man har för lite tid. Lyckligtvis grälar vi inte över just sådana saker, ingen av os är pedant eller lagd åt det hållet!
Däremot är jag hemskt glömsk och har lite manana-attutyd vilket ställer till förtret för oss. Jag kan tex lämna kvar vantar på dagis för dte är tilltäckligt struligt ändå för att ta på dem och ändå inte så kallt så de klarar sig hem och så känns det lite onödigt att athem när de ändå ska tillbaka...Så är han där på morgonen, jag är inte där och har glömt att säga till om vantarna och så får han leta och blir irriterad,
Man måste ta sig igenom. Märker ändå att det blir bättre med åren (barn 2,5-nästan 9 år).
Jahaja, ni är därifrån bägge två! Själv har jag aldrig ärenden nedåt där längre. Känner inte ens nån dä nere längre!
Det där med vantarna känns läbbigt bekant... .