Ledsen idag
Fick veta att en nära vän till mig fått missfall efter att ha försökt jättelänge. Det är för j-ligt. Somliga får kämpa för att få ett hett efterlängtat barn medan andra får barn som inte är önskade. Känns som om något stinker i skapelsen... . Själv blir man mer ödmjuk inför livets mysterium. Hörde några idag på tunnelbanan prata om att "skaffa" minst två barn (det måste ju vara politiskt korrekt) och kände att jag fick bita mig i tungan. Vadå "skaffa"? Man ska vara förbannat tacksam om man över huvud taget är så lyckligt lottad att man får denna gåva. Den är inte alla förunnad. Just nu vill jag mest gråta å min kära väns vägnar, för det finns inget jag kan säga till tröst. Dessutom ska jag pussa mina små älsklingar en extra gång innan jag kryper ner under täcket. Så tacksam att jag fick gåvan...
Slutligen: varför talas det inte högt om missfall? Det är ju så oerhört vanligt men samtidigt helt tabu. Som om man ska skämmas för att sörja det barn som aldrig blev? Istället heter det att det är "det bästa som kunde hända eftersom det säkert var något fel på fostret." Vem blir gladare av det?
Slutligen: varför talas det inte högt om missfall? Det är ju så oerhört vanligt men samtidigt helt tabu. Som om man ska skämmas för att sörja det barn som aldrig blev? Istället heter det att det är "det bästa som kunde hända eftersom det säkert var något fel på fostret." Vem blir gladare av det?
Tråååkig dag med snoriga barn
Gaaaaah! Nu är jag rejält less på
1) snor och förkylningar
2) griniga, uttråkade små barn (som inte förstår hur deras heeemska mamma kan tvinga dem att vara inomhus när det är snö ute. Åtminstone storebror.
3) att se min trötta, osminkade nuna stirra håglöst in i spegeln och för ett ögonblick tro att det är en tvättbjörn som stirrar tillbaka från andra sidan. Snacka om att sömnbristen satt spår.
Men HALLÅ! Desperate housewives, varför har ni aldrig sådana här dagar? Snacka om förvrängd verklighetsbild (vad är så desperat i deras glammiga, vältränade, designerklädda, sexiga liv? Hela serien är ett hån mot alla hemmavarande föräldrar! Kom hem till mig ska ni få se en RIKTIGT desperat hemmafru- and it aint gonna be pretty!!!)
Läste i någon blaska att desperate housewives skapat en anorexi-epedimi bland medelålders kvinnor i USA. Själv käkar jag mest fluffins hela dagarna. Något kul måste man ju ha...
För att se positivt på det hela så är storebror feberfri ikväll, så imorgon kan vi nog kanske ta en sväng i pulkabacken. Det ger mig en god anledning till att tvätta håret och försöka snygga till mitt sorgliga anlete (i händelse av att man skulle stöta på någon homo sapiens från den civiliserade vuxenvärlden utanför vår lägenhet.) Dessutom ska jag bara äta morötter och broccoli hela dagen, så det så. Se upp Wisteria lane-nu laddar jag om!
1) snor och förkylningar
2) griniga, uttråkade små barn (som inte förstår hur deras heeemska mamma kan tvinga dem att vara inomhus när det är snö ute. Åtminstone storebror.
3) att se min trötta, osminkade nuna stirra håglöst in i spegeln och för ett ögonblick tro att det är en tvättbjörn som stirrar tillbaka från andra sidan. Snacka om att sömnbristen satt spår.
Men HALLÅ! Desperate housewives, varför har ni aldrig sådana här dagar? Snacka om förvrängd verklighetsbild (vad är så desperat i deras glammiga, vältränade, designerklädda, sexiga liv? Hela serien är ett hån mot alla hemmavarande föräldrar! Kom hem till mig ska ni få se en RIKTIGT desperat hemmafru- and it aint gonna be pretty!!!)
Läste i någon blaska att desperate housewives skapat en anorexi-epedimi bland medelålders kvinnor i USA. Själv käkar jag mest fluffins hela dagarna. Något kul måste man ju ha...
För att se positivt på det hela så är storebror feberfri ikväll, så imorgon kan vi nog kanske ta en sväng i pulkabacken. Det ger mig en god anledning till att tvätta håret och försöka snygga till mitt sorgliga anlete (i händelse av att man skulle stöta på någon homo sapiens från den civiliserade vuxenvärlden utanför vår lägenhet.) Dessutom ska jag bara äta morötter och broccoli hela dagen, så det så. Se upp Wisteria lane-nu laddar jag om!
Så har man blivit med blogg...
...känns lite halvläskigt på något sätt, att "outa" sig själv på nätet om än anonymt. Men med tanke på hur många gånger den gamla hederliga dagboken lästs av nyfikna utomstående (utan skam i kroppen) så kanske detta är ett bättre alternativ för mig. Inte för att jag har så många skelett i garderoben, men ändå.
Just nu är jag för trött för att göra detta, så med dessa rader inleder och avslutar jag min första blogg ever och kryper ner i sängen hos min lilla bebis (som garanterat kommer att vakna tio gånger under nattens gång och vara pigg och alert kl 06 imorgon bitti...) Ska även klura lite mer runt skapandet av själva "blogg-sidan."
Godnatt!
Just nu är jag för trött för att göra detta, så med dessa rader inleder och avslutar jag min första blogg ever och kryper ner i sängen hos min lilla bebis (som garanterat kommer att vakna tio gånger under nattens gång och vara pigg och alert kl 06 imorgon bitti...) Ska även klura lite mer runt skapandet av själva "blogg-sidan."
Godnatt!
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!