Ett dygn av sorg och glädje

Ibland är livet märkligt, rent av bisarrt. Igår fick jag en av de bästa nyheterna jag fått på länge. Min ende bror, som jag aldrig trodde skulle skaffa familj, berättade att jag ska bli faster. Jag är så sjukt glad för han och hans tjej att det är obeskrivligt. Min lillebror...pappa. Overkligt.

Sedan idag ringde mamma och jag hade på känn att det var något som hänt. Det visar sig att en gammal ungdomsvän till mig begått självmord, åtminstone tyder allt på det, genom att hoppa från samhällets högsta hustak. Jag är så chockad och ledsen och frågande. Vad driver en människa att göra så? Hur fan mådde han egentligen? Han som alltid varit den roliga typen som fått alla att skratta och må bra. Ofattbart och så himla sorgligt. Borde gå på begravningen men just nu känner jag inte att jag orkar. Pratade med pappa ikväll, han var en av dem som var först på olycksplatsen, och vi har försökt att trösta varandra, men just nu känns det svårt. Kanske det klarnar imorgon.

Aten var...allt. Berättar mer vid tillfälle. Nu ska jag gå och dricka en stor whiskey och försöka få lite sömn.