indra73

Sötaste kommentaren från storkillen (4) igår:

"Den här mössan luktar mamma."
(jag) "Hur luktar den då?"
"Den luktar mjöl och jordgubbar"

Bör tilläggas att jag aldrig bakar...men hjärtat smalt!

Senare på kvällen diskuterade vi lek på dagis. På storkillens avdelning går även skolbarnen
(6-årsverksamheten) och självklart blandas grupperna ibland. En populär lek är polis och tjuv, men härom dan när jag hämtatde pojken var han mycket upprörd. Han hade varit tjuv och var arg på de stora barnen för de tog fast honom hela tiden. Försökte resonera med honom, att om man är tjuv så blir man ju förr eller senare fasttagen, det är ju själva poängen med leken. Han var ändå inte nöjd utan fortsatte att vara arg på de stora tjejerna (nu kom det fram att det var flickorna på 6-års som han lekt med.) Särskillt en tjej med grön tröja. Diplomatiskt sa jag då att de nog ville fånga honom för att de tyckte att han var söt, varpå han ilsket såg mig stint i ögonen:
"Jag struntar i om de tycker jag är söt. Jag VILL inte att de fångar mig och pussar och kramar mig."

Gissa om det var svårt att hålla sig för skratt! Tänkte sedan att om några år kommer han säkert vara mycket nöjd om flickorna springer efter honom. I nuläget kom vi fram till att bara mamma och pappa får pussa och krama honom. Då blev han nöjd...

Indra är en av de viktigaste gudarna i den indiska mytologin. Indra är  ursprungligen en stormgud som förknippades med åskan, förgör monster  och färdas över himlen i en vagn. Indra tillbads också som regngud. Han beskrivs som rödhårig.

Indra är även fruktbarhets- och skapelsegud och förknippas också med rusdrycken Soma. Trots sin gudomliga klassresa (besegrade gudar på sin väg och övertog deras attribut) behöll Indra sin respektingivande åskgudsgestalt och framställs ofta ridande som sådan på en vit elefant.


 

Så vad har en MANLIG gud från den indiska mytologin med en svensk småbarnsmamma att göra? Jo främst för att Indras attribut tilltalar alla mina sinnen:

Indra-namnet-är ur vårt nordgermanska/latinska språkperspektiv feminint. Namnet framstår för en nordbo uppenbart androgynt och kan bäras av både män och kvinnor. Det bejakar både manligt och kvinnligt i människan- hela människan. Alla mina sidor.

Indra symboliserar även fruktbarhet och skapelse-mestadels gudinneattribut. Än en gån det androgyna, bejakandet av det manliga OCH det kvinliga. 

Åskan, ja. Är gift med en man med mer uppenbart åskrelaterat namn. Jag behöver också kraften att få slunga mina blixtar mellan varven. Dessutom dödar jag ett och annat mosnter under min sons säng om kvällarna. Ni ser-likheterna är uppenbara.

Indra gjorde en gudalik klassresa. Min var inte direkt gudomlig men ändock... Inte heller har jag dödat så många i min väg för att nå mitt mål, men förluster ingår alltid i förändringen liksom sorgen över de som inte förändrades utan stannade kvar. Och avståndet som växer däremellan