Aj lav IKEA!!!
Hittade en gång en sajt som (har jag för mig) hette kort och gott "I hate IKEA". Där fick människor skriva in och dela med sig av sina mardrömsinköp från det stora lågprisvaruhuset med rötter i Älmhult. Det rörde sig om allt från felkonstruerade manualer till fabrikatsmissar och saknade delar. Alla var rörande överens om att IKEA var helvetet på jorden. Typ.
Och visst, jag kan väl hålla med om en del av kritiken. Jag har också svurit över hopplösa monteringsanvisningar, skruvar som saknats, för att inte tala om det värsta av allt: när man väl baxat sig ut till varuhuset finns inte varan i lager. Då är det lätt att inte gilla IKEA. Men faktum är att jag är rätt kär i affären. Trots allt.
Maken och jag har i månader letat efter den ULTIMATA garderobslösningen för ett litet sovrum. Max en meter bred. Så grund som bara går att finna. Helst med skjutdörrar och definitivt i spegelglas (så att rummet öppnas upp och känns rymligare.) Och vi har letat. Överallt. MIO, Europamöbler, Bolia Asko-möbler- you name it! Allt utan ett tillfredsställande resultat. Och överallt utom på IKEA (nej, nej, finns inte en chans att något så genomtänkt skulle kunna säljas där.) Till sist började vi grotta runt på de större byggvaruhusen för att kanske bygga vår egen garderob för en sisådär 6-7000 kr. Eftersom både jag och maken har tummen mitt i handen insåg vi dock att det var en dålig idé och började istället sikta in oss på en MIO-garderob utan spegeldörr, något djupare än vad som var önskvärt, i massiv ek och till det facila priset av 11000 kr . (!!!!!)
I sista sekunden, innan vi skulle betala för schabraket, tittade maken mig djupt i ögonen och viskade:
"Ska vi ta en snabbis förbi Hades? Tänk om..."
Och nu är jag kär. Störtkär! Mer än någonsin i min kloke, underbare man. Och i IKEA. Vår våtaste garderobsdröm gick nämligen i uppfyllelse så snart vi satt foten på plan 1.
37 cm djup.
1 meter bred.
Spegeldörrar.
Billig!!
Så nu går vi omkring i vårt vackra sovrum, där garderoben som var i budgetklass, ger rummet en aura av lyx (vi har t o m belysning i den!) Och jag kan inte bärga mig förrän det är dags igen. Att åka till IKEA alltså.
Och visst, jag kan väl hålla med om en del av kritiken. Jag har också svurit över hopplösa monteringsanvisningar, skruvar som saknats, för att inte tala om det värsta av allt: när man väl baxat sig ut till varuhuset finns inte varan i lager. Då är det lätt att inte gilla IKEA. Men faktum är att jag är rätt kär i affären. Trots allt.
Maken och jag har i månader letat efter den ULTIMATA garderobslösningen för ett litet sovrum. Max en meter bred. Så grund som bara går att finna. Helst med skjutdörrar och definitivt i spegelglas (så att rummet öppnas upp och känns rymligare.) Och vi har letat. Överallt. MIO, Europamöbler, Bolia Asko-möbler- you name it! Allt utan ett tillfredsställande resultat. Och överallt utom på IKEA (nej, nej, finns inte en chans att något så genomtänkt skulle kunna säljas där.) Till sist började vi grotta runt på de större byggvaruhusen för att kanske bygga vår egen garderob för en sisådär 6-7000 kr. Eftersom både jag och maken har tummen mitt i handen insåg vi dock att det var en dålig idé och började istället sikta in oss på en MIO-garderob utan spegeldörr, något djupare än vad som var önskvärt, i massiv ek och till det facila priset av 11000 kr . (!!!!!)
I sista sekunden, innan vi skulle betala för schabraket, tittade maken mig djupt i ögonen och viskade:
"Ska vi ta en snabbis förbi Hades? Tänk om..."
Och nu är jag kär. Störtkär! Mer än någonsin i min kloke, underbare man. Och i IKEA. Vår våtaste garderobsdröm gick nämligen i uppfyllelse så snart vi satt foten på plan 1.
37 cm djup.
1 meter bred.
Spegeldörrar.
Billig!!
Så nu går vi omkring i vårt vackra sovrum, där garderoben som var i budgetklass, ger rummet en aura av lyx (vi har t o m belysning i den!) Och jag kan inte bärga mig förrän det är dags igen. Att åka till IKEA alltså.
Så är man ett år äldre
Konstigt det där med ålder, men vid en viss punkt i livet kände jag att jag började tappa räkningen på hur gammal jag är. Någon gång efter 30. Jag måste verkligen tänka efter när folk frågar mig. Idag är det min födelsedag och jag är ett år närmre 35 (varför denna hang up på halv- och heltal? Finns det något magiskt som inträffar då?) och jag har DEFINITIVT givit mig själv ett löfte: jag kommer aldrig mer ha en ålderskris.
Jag hade en när jag skulle fylla 20, av någon helt galen anledning eftersom tonåren är det sista jag skulle vilja ha tillbaka. Krisade i veckor innan födelsedagen för att efter en mycket blöt 20-årsskiva vakna upp med århundradets värsta baksmälla samt känslan av att ingenting var annorlunda från igår. Heltal och halvtal är ett fenomen som skapats för att ge människor ångest, för INGEN förändras över en natt. Vi blir äldre dag för dag och det måste vi såklart hacka i oss, men att hänga upp sin ålder på en siffra- never!
Vad vill jag säga med detta: jo att jag ska åldras med grace och värdighet. Hälsa varje rynka och det faktum att rumpan och brösten mer och mer blir offer för tyngdlagen med ett stolt leende. Åtminstonne är det min förhoppning.
Och om jag mot förmodan få en ålderskris ska det bli när jag är typ 38 eller 43.
Jag hade en när jag skulle fylla 20, av någon helt galen anledning eftersom tonåren är det sista jag skulle vilja ha tillbaka. Krisade i veckor innan födelsedagen för att efter en mycket blöt 20-årsskiva vakna upp med århundradets värsta baksmälla samt känslan av att ingenting var annorlunda från igår. Heltal och halvtal är ett fenomen som skapats för att ge människor ångest, för INGEN förändras över en natt. Vi blir äldre dag för dag och det måste vi såklart hacka i oss, men att hänga upp sin ålder på en siffra- never!
Vad vill jag säga med detta: jo att jag ska åldras med grace och värdighet. Hälsa varje rynka och det faktum att rumpan och brösten mer och mer blir offer för tyngdlagen med ett stolt leende. Åtminstonne är det min förhoppning.
Och om jag mot förmodan få en ålderskris ska det bli när jag är typ 38 eller 43.