indra73

Ibland är faktiskt inte personalfester bara av ondo (trots fylla, pinsamma arbetskamrater som "släpper lös" och kanske t o m pinsam själv...)

Maken hade julbord med jobbet i fredags. Hade först bestämt sig för att komma hem till läggdags av barnen (skivan började redan kl. 16.00) men efter att jag övertygat honom om vikten av egen tid och att få roa sig på egen hand mellan varven, ringde han vid 19-tiden hem för att bekänna julglöggsfärg. Nattning av två små gick bra tack vare att storkillen hade feber och var lätt utslagen. Såg själv fram emot en skön kväll framför TV:n och hade lagom satt på filmen "Friends with money" när telefonen ringer. Det är maken, lätt bladig som yrar något om omoral och att han älskar mig och att vi aldrig, ALDRIG ska skiljas. Nej, nej försäkrar jag lugnt. Inte så länge du sköter dig. Sedan ringer han två gånger till innan jag drar ur jacket och går och lägger mig.

Dagen därpå får jag reda på upprinnelsen till det hela. Hans närmaste kollega (en han och många fler ser lite grand upp till) har berättat att hans fru vill skiljas. Han själv vill inte men hela processen är i stort sett klar.
"Fan, om hon någon gång säger att det här går inte längre, då ska ni fan ta det på allvar," förklarar han småbittert för sina kollegor mellan djupa blickar ner i ölglaset. Senare på kvällen hånglar han loss med en av tjerena på ekonomiavdelningen, en tjej som är både gift och har 3 småbarn. Då ringer maken hem...

Ibland kan det kanske vara bra att se det andra sidan av myntet, när man ibladn lite lättvindigt hotar med separation bara för att man är småsur på någon bagatell.  Alla skilsmässor är inte lyckliga, de flesta kanske istället är smutsiga, sorgliga och lämnar någon ensam mot sin vilja. Varför makens kollegas fru ville skiljas förtäljer inte berättelsen. Kanske hade han haft ihop det med ekonomitjejen redan tidigare...