Är det vår nu???
Woaaaah! (mitt vårskri om någon undrar)
Idag så kändes det faktiskt som om våren kommit och trots att man vet att det kommer bakslag (suck halva januari och hela långa februari kvar innan man egentligen kan börja snacka vår) så tog jag fram vårkappan ikväll efter att ha spenderat hela dagen ute.
Lillebror och jag promenerade runt på söder med vänner och mysade i solskenet. Vi hittade en galet billig affär och trots att mitt nyårslöfte bl.a. är att INTE impulsköpa mer hud/hårvårsprylar förrän de gamla är slut så kom jag därifrån med hårinpackning o.s.v.
Sedan åt vi lunch på stans bästa vego-restaurang och blev uppraggade av ett gäng pensionerade damer som tyckte att det var sååå trevligt med små bebisar som tar upp all plats i restaurangen så att övriga gäster får vända i dörren, typ. Man blev nästan lite chockad av all välvilja, vilket man ju som småbarnsförälder INTE är bortskämd med (är de ironiska trots att de tillhör helt fel generation, eller?) Men snart förstod vi att de var genuint glada åt att vi var där med våra små kladdmonster. De hämtade t o m kaffe åt oss (det är ju så bökigt för er småbarnsmammor ändå) trots att det egentligen inte ingick i lunchdealen.
På dagis förmörkades dock den annars så mysiga dagen då storebror VÄGRADE gå på toa TROTS att han inte kissat på hela dagen (enligt hans fröken, som hade försökt efter vilan, hade han blivit jättearg bara t-ordet nämndes.) Efter att ha baxat upp storebror, lillebror och mig själv till dagisavdelningens toaletter (han vägrade gå på toaletten nere vid entrén) så brakade helvetet löst. Han skrek, tjöt och skulle jävlar-i-min-låda inte kissa. Och jag lirkade. Hotade. Mutade. Bönade och bad. Och lillebror skrek i sin vinteroverall och ville bara uuuut. Och jag svettades som en isbjörn i ökenhetta. Till sist (efter att alternativet att kissa i byxorna på vägen hem inte kändes så lockande längre vid 250:e eftertanken) så slog han då äntligen en drill och halvt medvetslös av trötthet och värmeslag rullade vi ut från toaletten. Där möts vi av en dagisfröken som med bekymrad min undrar om storebror har det lite jobbigt med toabesöken? Vad svarar man på det efter att ALLA på avdelningen uppenbarligen hört oss på toaletten (om de inte var stendöva vill säga... ?) "Neeej, han älskar att gå på toa! Hörde du inte glädjetjuten? Gaaah! Det tog oss 50 minuter att komma från dagis...
Nu sover han dock och lillebror med. Åh vad de är gudomligt söta och goa... Vi har för övrigt en deal nu, storebror och jag:
När fröken säger att man ska kissa så går man på toan. Man kan betsämma sig för att man inte vill göra saker, men somligt (som t.ex. kissa och bajsa) kan man inte bestämma över själv. Mitt lilla trotsåldersmonster nickade så instämmande och var så med på noterna ikväll. Vi fär väl se hur det går imorgon....
Idag så kändes det faktiskt som om våren kommit och trots att man vet att det kommer bakslag (suck halva januari och hela långa februari kvar innan man egentligen kan börja snacka vår) så tog jag fram vårkappan ikväll efter att ha spenderat hela dagen ute.
Lillebror och jag promenerade runt på söder med vänner och mysade i solskenet. Vi hittade en galet billig affär och trots att mitt nyårslöfte bl.a. är att INTE impulsköpa mer hud/hårvårsprylar förrän de gamla är slut så kom jag därifrån med hårinpackning o.s.v.
Sedan åt vi lunch på stans bästa vego-restaurang och blev uppraggade av ett gäng pensionerade damer som tyckte att det var sååå trevligt med små bebisar som tar upp all plats i restaurangen så att övriga gäster får vända i dörren, typ. Man blev nästan lite chockad av all välvilja, vilket man ju som småbarnsförälder INTE är bortskämd med (är de ironiska trots att de tillhör helt fel generation, eller?) Men snart förstod vi att de var genuint glada åt att vi var där med våra små kladdmonster. De hämtade t o m kaffe åt oss (det är ju så bökigt för er småbarnsmammor ändå) trots att det egentligen inte ingick i lunchdealen.
På dagis förmörkades dock den annars så mysiga dagen då storebror VÄGRADE gå på toa TROTS att han inte kissat på hela dagen (enligt hans fröken, som hade försökt efter vilan, hade han blivit jättearg bara t-ordet nämndes.) Efter att ha baxat upp storebror, lillebror och mig själv till dagisavdelningens toaletter (han vägrade gå på toaletten nere vid entrén) så brakade helvetet löst. Han skrek, tjöt och skulle jävlar-i-min-låda inte kissa. Och jag lirkade. Hotade. Mutade. Bönade och bad. Och lillebror skrek i sin vinteroverall och ville bara uuuut. Och jag svettades som en isbjörn i ökenhetta. Till sist (efter att alternativet att kissa i byxorna på vägen hem inte kändes så lockande längre vid 250:e eftertanken) så slog han då äntligen en drill och halvt medvetslös av trötthet och värmeslag rullade vi ut från toaletten. Där möts vi av en dagisfröken som med bekymrad min undrar om storebror har det lite jobbigt med toabesöken? Vad svarar man på det efter att ALLA på avdelningen uppenbarligen hört oss på toaletten (om de inte var stendöva vill säga... ?) "Neeej, han älskar att gå på toa! Hörde du inte glädjetjuten? Gaaah! Det tog oss 50 minuter att komma från dagis...
Nu sover han dock och lillebror med. Åh vad de är gudomligt söta och goa... Vi har för övrigt en deal nu, storebror och jag:
När fröken säger att man ska kissa så går man på toan. Man kan betsämma sig för att man inte vill göra saker, men somligt (som t.ex. kissa och bajsa) kan man inte bestämma över själv. Mitt lilla trotsåldersmonster nickade så instämmande och var så med på noterna ikväll. Vi fär väl se hur det går imorgon....
Kommentarer
Trackback