indra73

Okej, jag har landat med huvudet opp och fötterna på jorden efter två veckor from hell.

Lillkillen ramlade ju som sagt och bröt skenbenet på dagis och vi ställde till ett helvete. Dels för att vi inte anser att personalen på dagis har en arbetssituation som borgar för ett gott arbete (säkerhetsmässigt och pedagogiskt) och dels öfr att skolledningen består av ett gäng överslätande människorb som ALDRIG kan erkänna att något är problem, som inte drar sig för att behandla sina anställda som lort och som ljuger för att slippa ta konsekvenser för sitt undermåliga ledarskap (som ni hör är jag inget fan av dem...).

Först sa de att personalen följt rutinerna (yada, yada)och att "olyckor händer så lätt. Ja visst kan olyckor hända. Jag kan köpa ett jack i pannan eller ett bitmärke, men vissa olyckor FÅR inte hända. Sonen kunde likaväl ha brutit nacken med tanke på den höjd han föll från , enligt barnläkaren som tog hand om oss.

Sedan visade det sig att rutinerna INTE följts eftersom den fröken som skulle vakat vid kanan var tvungen att ta emot ett barn (allt hände ju vid lämningstid) och gick ifrån i en minut. Visst var det obetänksamt av fröken, men med tanke på att hon var ensam på gården med sin barngrupp och alla föräldrar (inkluderat undertecknad)vill ha ett pesronligt bemötande vid överlämning av telningarna så gick det som det gick.

I nuläget har vi rört om en hel del i organisationsgrytan. Först och främst har vi blivit expereter på EU-regler beträffande lekplatsutrustning. Tyvärr visade det sig att barn från 1 år får leka i rutschkanor som är 160 cnm höga!

När vi tryckt på om förändring av rutiner/skolgård har förskoleföreståndaren bara slagit ifrån sig att allt är i sin ordning och "olyckor händer så lätt". Trots att vi vet att personalen vill ha en förändring på gården så säger deras chef att hon talat med samtliga anställda och att ingen vill ha en förändring. Lögn,. lögn, lögn..

Detta har lett till att vi kontaktat kommunen för att få klarhet i förfarandet vid olyckor (detta är nämligenn inte det första benbrottet som skett i organisationen under ledning av vår förskoleföreståndare.) Det visade sig, precis som vi trott, att skolan är skyldig att anmäla dylika olyckor så att kommunen kan göra en besiktning av organisationen och olycksplatsen. En sådan anmälning hade ännu inte gjorts igår, drygt två veckor efter att olyckan inträffade. ¨

Vad är det för fel på dem? Döljer de något? Har de svårt att erkänna sina tillkortakommanden? VARFÖR ljuger de och mörkar när det är å lätt att avslöja dem. En sak är säker: vi kommer få "the evil eye" på oss.

Pojken mår förhållandevis bra. Han är gipsad från tår till ljumske, men är dock vid gott mod. Han tar sig fram bra på golvet (ungar är fantastiska på att hitta lösningar coh är trots sin nedsatta rörelseförmåga mestadels glad.

Den första veckan var dock apjobbig eftersom han var så ledsen och hade så ont. Det värsta är nog ändå att han inte fattar att gipset är tidsbegränsat. Att han nog tror att det sitter där för alltid.

En snygg fraktur blev det dock och gipset tas bort om 2,5 vecka (mitt i min Aten-vistelse) efter totalt 5 veckor. Inga men kommer det bli heller enligt läkarna.

Tyvärr inträffade ju olyckan mitt i min värsta jobbperiod på året, men underbara mamma tog ledigt från sitt jobb och tog hand om oss hela förra veckan. Huset har aldrig varit så skinande rent och middagen var klar i tid varje dag. Balsam för trötta själar...

Nu är jag inne på min sista egentliga arbetsvecka. På fredag sätts de sista betygen och nästa vecka ska jag samla ihop mina saker och städa mitt arbetsrum. Sedan blir det Aten en vecka och därefter 8 veckors sommarlov. TACK GODE GUD!!!