Den rastlösa typen?
Ibland gör jag lite soul searching, och även om jag för det mesta är nöjd med mig själv kan vissa saker ändå göra lite ont.
De egenskaper som jag är mest stolt över är mitt rättvisepatos, min solidaritetskänsla och min kärlek till människan. Sedan är jag förstås stolt över mina olika talanger, men de har ju inte så mycket med personligheten att göra.
De egenskaper jag skäms mest över (och det är här det kan svida lite att göra en soul search) är min rastlöshet och min oro samt min anala tendens att inte kunna säga "tack och hej då".
Att vara orolig och måla fan på väggen verka dock gå i arv i min släkt så där är nog bara psykofarmaka och någon form av terapi den enda vägen att få bukt med egenskapen.
Vad gäller det anala handikappet att inte kunna hantera skilsmässor av de flesta slag så jobbar jag på det. Kanske är det en bieffekt av chocken att hastigt mista en farfar (here today-gone tomorrow), eller så gick något jäkligt fel i min potträning. Svårt att säga hej då har jag i alla fall.
Min rastlöshet, däremot, är jag mellan varven riktigt fundersam över. Jag är en typisk igångsättare. Har hundra goda idéer som jag gärna vill testa, men innan de är slutförda har jag tröttnat för länge sedan och fladdrat vidare till nästa projekt. Summan av kardemumman är att vårt källarförråd kryllar av halvmålade tavlor, halvstickade tröjor och halvskrivna romanmanuskript som jag "ska ta tag i" någon gång.
Som tur är ligger denna oförmågan mest på det hobbymässiga planet. I stuider och arbete har jag nästan varit exemplarisk. Har bara en D-uppsats i litteraturvetenskap som inte blev av.
Kanske har jag en mildare varaiant av adhd/damp? Lite dålig impulskontroll kan jag nämligen nog också leva upp till (ibland hoppar grodorna ur munnen på det mest retliga viset, trots att jag försöker mota dem vid tandraden.) Eller så är jag bara en impulsiv människa under utveckling.
Tips! Kolla in länken till min nya favoritblogg: the Sartorialist. Roliga modeller från Stockholm!
De egenskaper som jag är mest stolt över är mitt rättvisepatos, min solidaritetskänsla och min kärlek till människan. Sedan är jag förstås stolt över mina olika talanger, men de har ju inte så mycket med personligheten att göra.
De egenskaper jag skäms mest över (och det är här det kan svida lite att göra en soul search) är min rastlöshet och min oro samt min anala tendens att inte kunna säga "tack och hej då".
Att vara orolig och måla fan på väggen verka dock gå i arv i min släkt så där är nog bara psykofarmaka och någon form av terapi den enda vägen att få bukt med egenskapen.
Vad gäller det anala handikappet att inte kunna hantera skilsmässor av de flesta slag så jobbar jag på det. Kanske är det en bieffekt av chocken att hastigt mista en farfar (here today-gone tomorrow), eller så gick något jäkligt fel i min potträning. Svårt att säga hej då har jag i alla fall.
Min rastlöshet, däremot, är jag mellan varven riktigt fundersam över. Jag är en typisk igångsättare. Har hundra goda idéer som jag gärna vill testa, men innan de är slutförda har jag tröttnat för länge sedan och fladdrat vidare till nästa projekt. Summan av kardemumman är att vårt källarförråd kryllar av halvmålade tavlor, halvstickade tröjor och halvskrivna romanmanuskript som jag "ska ta tag i" någon gång.
Som tur är ligger denna oförmågan mest på det hobbymässiga planet. I stuider och arbete har jag nästan varit exemplarisk. Har bara en D-uppsats i litteraturvetenskap som inte blev av.
Kanske har jag en mildare varaiant av adhd/damp? Lite dålig impulskontroll kan jag nämligen nog också leva upp till (ibland hoppar grodorna ur munnen på det mest retliga viset, trots att jag försöker mota dem vid tandraden.) Eller så är jag bara en impulsiv människa under utveckling.
Tips! Kolla in länken till min nya favoritblogg: the Sartorialist. Roliga modeller från Stockholm!
Kommentarer
Trackback