indra73

Har en son som är väldigt förtjust i pengar. Inte som medel i sig (ännu) utan mer som sak. Han kan sitta och fingra på enkronor och femtioöringar och bygga torn med dem. Som föräldrar är vi den restriktiva typen som inte ger ungarna saker mer än vid högst högtidliga tillfällen (födelsedag och jul) och nu funderar vi på om detta kanske är bakslaget till våra försök att lära ungarna att saker inte är så viktigt. Sonen ligger t.ex. och dreglar över en LEGO-katalog om kvällarna och talar om vad han tycker tomten ska köpa till honom i julklapp. D.v.s. allt i katalogen.

Tillbaka till pengar. Sonen har hittat ett UR spel som heter just pengar, vilket han spelar så fort han bara får för sina föräldrar. Följande lilla dialog utspelade sig härom kvällen:

Jag: Vad spelar du för något?

Sonen: Det heter Pengar

Jag: vad handlar det om då?

Sonen: Jo man ska jobba ihop en massa pengar så får man poäng.

Jag: jaha ja. Men du vet väl att pengar inte är allt i världen gubben. Det är bra att ha men det bästa i livet är faktiskt gratis. Du vet kärlek, lillebror, lekkamrater och bus...

Sonen: (tittar storögt leende på mig) Jo du mamma, du är allt bra rolig du...

Vad tror ni? Har jag närt en liten kapitalist vid min barm?