Tidsbristen är ett faktum
Oj oj oj, jämfört med i våras går det trögt på bloggfronten för min del. Det är fullt upp på jobbet och fullt upp hemma. Önskar att dygnet hade 48 timmar istället.
Dessutom har det varit småkrassligt sedan dagis kom igång på allvar.Magsjukan hemsökte oss i helgen och själv har jag varit förkyld i snart en och en halv vecka. Blää. Jag hade precis kommit igång på allvar med min löpning efter semestern och klarat 5 km på 25 minuter när den slog till. Nu har jag abstinens och ser med avund på när maken (som aldrig blir sjuk) drar ut kväll efter kväll...
På den roliga fronten hör dock att jag åker till London i v.8 och får en hel vecka för mig själv (tid, tid, tid...)Förvisso ska jag agera guide för en estet-åk 2:a tillsammans med en kollega, men det blir ändå fria kvällar och ostörda nätter. Njutning! Vi ska göra diverse muséer, och köra en arkitekturexposé medels tunnelbana och buss. Mitt lokalsinne är lika med noll så det lär bli en utmaning.
Annars lunkar allt i sin gilla gång. Fick äntligen in en krönika igen i Tidningen efter månader av skrivkramp. Det är förlösande när det släpper och vidrigt när det slår till, d.v.s. oförmågan att sätta ihop orden till meningar med budskap.
Nu ska jag snora lite till och drömma om London. Imorgon är vab:en över för denna gång och då väntar boksamtal om Kafkas Slottet...
Dessutom har det varit småkrassligt sedan dagis kom igång på allvar.Magsjukan hemsökte oss i helgen och själv har jag varit förkyld i snart en och en halv vecka. Blää. Jag hade precis kommit igång på allvar med min löpning efter semestern och klarat 5 km på 25 minuter när den slog till. Nu har jag abstinens och ser med avund på när maken (som aldrig blir sjuk) drar ut kväll efter kväll...
På den roliga fronten hör dock att jag åker till London i v.8 och får en hel vecka för mig själv (tid, tid, tid...)Förvisso ska jag agera guide för en estet-åk 2:a tillsammans med en kollega, men det blir ändå fria kvällar och ostörda nätter. Njutning! Vi ska göra diverse muséer, och köra en arkitekturexposé medels tunnelbana och buss. Mitt lokalsinne är lika med noll så det lär bli en utmaning.
Annars lunkar allt i sin gilla gång. Fick äntligen in en krönika igen i Tidningen efter månader av skrivkramp. Det är förlösande när det släpper och vidrigt när det slår till, d.v.s. oförmågan att sätta ihop orden till meningar med budskap.
Nu ska jag snora lite till och drömma om London. Imorgon är vab:en över för denna gång och då väntar boksamtal om Kafkas Slottet...
Kommentarer
Trackback