indra73

Dagen D är här igen! Skolans bröllopsdag. Alla är lyckliga, glada och firar att skolan ÄNTLIGEN är slut. Flickor i vita klänningar och pojkar i kostym. Och den vita mössan som en symbol på huvudet.
Minns själv hur underbart det kändes den där dagen. Hur fullständigt befriande det var. Aldrig mer skolbänken om man inte själv kände för det.

Femton år senare sitter jag i gymnasieskolan igen, fast denna gång för att jag valde det själv. Kanske är det så att en del av oss aldrig vill sluta skolan, även om det känns så den där speciella studentdagen då man står på en lövad vagn och skrålar "Fy faan va vi e bra"! För somliga av oss finns det något som drar oss tillbaka till den där miljön. Kanske känslan man får vid varje läsårsslut av fullständig lycka och glädje. Förlösande!

Mötte en elev i korridoren som hatat skolan varje dag av sin gymnasietid. En elev som jag bråkat med, tjatat och skällt på i tre års tid och som envist hävdat att den dagen han slutar gymnasiet ska han aldrig sakna en dag av den tid han spenderat här. Idag kom han rödgråten och i korridoren och brölade att han skulle saaaaakna mig, och saaaakna denna j-la fucking skola nått så sjukt.
Och så får man börja om. Jo det kommer att gå bra där ute. Du kommer att fixa det utan skolans hjälp. Det är bara just nu det känns lite läskigt och jobbigt. Ger mig fanken på att jag ser honom inom loppet av tio år som lärare på en skola i närheten...

Så sjungom studentens lyckliga dar och fy fan vad de är bra! Själv ser jag redan fram emot nästa års student